.Jari Kaukonen.
Hei!
Här hitta du något att lyssna på. En riktig podd så att säga.
En post post-Hasseåtage, post-Monty Python och pre-IJustWantToBeCool podd.
(Bilden är förresten min tolkning av låten "Vem kan man lita på".)
Alltså...
Varifrån kom den tanken, det kan man undra, som så mycket i livet, men tanken kom, och jag bestämde mig att göra min Första Programsymfoni. Den hittar du även på Spotify och Apple.
Grytgöl Igelfors Rejmyre
Fin design och funkar riktigt bra.
Mer om Program nr 1: Förord 1,43 J & C: Livets kors, del 14,52 Ta tempen på: Mordbrännaren6,45 Fristad del 16,47 Guldstrupen: Min fotbollsresa2,53 Fristad del 25,07 J & C: Livets kors, del 25,24 Efterord1,43 Hela programmet38,02 Att börja skapa (skriva, måla, träna, bygga, tänka, leva osv) sin första symfoni, kräver bortsett från kunnandet, även mod. Det är ett stort steg att ta. Tänk om de andra tycker att detta bara är s**t. Bäst att inte ens försöka, fast man har gjort lite ett och annat. I mitt fall barnmusik och – program och även nåt för vuxna, och skrivit en bok om skolan. Men en symfoni (alltså någonting rejält större), äh, nästa vecka, eller i vår, ja, kanske. Men sen kom nästa vecka och jag fick hjälp av Christopher. Så här är vi nu. Jag kommer inte ihåg, var jag köpte Echnatons kors, även kallad Livets kors, men jag har haft det i min halskedja (som frun köpte på 80-talet) länge. Echnatons försök att införa monoteism var ju vacker, och gick helt åt skogen, men tanken var fin. (Det var inte bara en gud mot flera gudar, det var ett helt annat sätt att tänka. Typ att alla är lika mycket värda, att det inte skall finnas slavar och så.) Vill du läsa om den tiden, försök hitta (världens bästa bok) (enligt mig) Sinuhe egyptiern, skriven av Mika Waltari. (Kan mycket väl finnas i ett källarförråd på Umeås bibliotek.) Varifrån kom Mordbrännaren, kanske att jag nån gång stod bredvid Skyttepaviljongen (i Finspång) och kollade att den inte mådde nåt vidare bra! (Två år sen lagades och målades den. Tack!) Och för länge sedan jobbade jag i en skola, som nån borde ha eldat upp (eller ner) (eller rivit i alla fall), så mycket mögel och s**t fanns det där. Fristad föddes för länge sen. Jag läste en artikel i Dagens Nyheter om Herodes och grabbarna, och det visade sig att det mesta, som har skrivits om en viss ung mans uppväxt i Betlehem inte riktigt stämde med verkligheten. Men det blev ändå en bra (och vida läst) story. I mellanspelen hör du väl valda bitar från ”Det finns ingen anledning att åka till Finspång” av f.d. Norrköpingsbandet Blå Häst. Min vän och idol Pentti Salmenranta komponerade musikstycken, spelade bas och sjöng i bandet i över 30 år. ”Ingen anledning…” är dock Johan Carlsson ansvarig för. Nuförtiden spelar Pentti i Gulstrupen, och här framför de Penttis låt ”Min sista fotbollsresa”. "How many nights I prayed for this, to let my work begin, first we take Manhattan, then we take Berlin." Fred! j
Mer om Program nr 2: Förord 1,54 J & C: Eláfi, del 1 4,45 Språkstudion: Skit 6,19 Blå Häst: Stop Shake Honey Go 1,48 I djurens värld: Sniglar 8,17 J & C: Eláfi, del 2 4,58 Efterord 1,52 Hela programmet 34,52 Folk (egentligen gillar jag inte ordet, jag tycker mer om ”människor”) pratar ofta om underbara serpentinvägar, men då undrar jag, om de verkligen har rattat en bil (typ en Fiat 500) på såna vägar. Inget nöje, tyckte jag. Frun sa att det var såå underbar utsikt. Det sa hon flera gånger.) Jag har ingen aning, jag stirrade rakt fram och höll i ratten med vita knogar. (Och lovade mig själv att såna vägar ska jag aldrig mer åka.) (Och än så länge har jag lyckats hålla det löftet. Nu är jag bara orolig att frun nån dag kommer och säger, att ska vi inte åka till Elba en gång till. Det var såå vackert.) (Jo, kanske, när jag kl. nio varje kväll satt på hotellets utsiktsplats med en öl i handen, såg på solnedgången och bara andades ut. Då var det såå vackert.) När jag lyssnade på Nyheter på enkel svenska (eller vad det nu hette), ville jag att han/hon/hen skulle sätta lite fart på pratandet. Vi gjorde det inte riktigt så. Det är ju så irriterande, när nån pratar så lååångsamt. (Fast jag minns hur trevligt det var för 40 år sen, när jag kom hit.) Med sånt i tankarna föddes Språkstudion. Sen undrar jag så som alla andra, vilken sorts öl sniglarna egentligen föredrar. Vem vet, inte jag. Någon borde göra en undersökning om detta. (I Umeå, tycker jag.) Jag är ändå helt säker på att de gillar Suzi Quatro och annan glamrock från 70-talet. Varför skulle de inte göra det, jag gillade Miss Quatro och jag gillade öl - redan då. Blå Häst spelar ”Stop Shake Honey Go” från deras första album. Låten är skriven av min landsman Kari Peitsamo och originaltiteln var ”Stop Shake Honey Go”. (Fiffigt av Pentti att behålla den, när han översatte mästerverket.) I mellanspel hör du snuttar från Blå Hästs ”Jag har aldrig vart på fotboll”, som en gång i världen höll på att hamna på Svensktoppen (det blev plats elva) (suck!). Tillbaka till ”Eláfi”, den här tanken: - ”Att en tjejs nej - just nu - kan betyda, att det inte är nej om en timma eller imorgon eller kanske nästa vecka” – lånade jag av Jordan Peterson (hoppas han inte har nåt emot det). Och det är en tanke, som många, både små och stora grabbar (och nuförtiden förstås även tjejer) kan finna tröst i. Dock (av egen erfarenhet) vet jag att - att en bokförlagsredaktörs nej - just nu – betyder, att det är nej om en timma, och imorgon och även nästa vecka. Det där (märk: bara en gång) nämnda grekiska fula ordet fungerar bra (sa min pizzabagare, som har tillbringat många somrar i Grekland), A - om du använder den - och identifierar dig som en herrperson – om du nämligen vill ha stryk, B – om du använder den - och identifierar dig som en damperson – om du vill bli av med för närgångna herrpersoner. – Testa gärna (och rapportera till Umeå)! “If this is winter, then the spring must be on its way.” Fred! j
Mer om Program nr 3: Förord 1,54 J & C: Extro 5,50 Filmrecension: Tre män och ett pussel 3,52 Blå Häst: Klädköparrag 3,05 Ta tempen på: Ålands hav 5,10 Eläkeläiset: Jääkärihumppa 2,12 I djurens värld: Flugor 10,38 Efterord 2,01 Blir så mycket som 36,44 Kanske har någon uppmärksam lyssnare redan upptäckt, att längden på våra program är samma som PL-skivornas, då för länge länge sedan. Alltså från typ 35 till max 42 min. Jag gillade LP-formatet. Jag har ett hundratal kvar i ett förråd i källaren. Frun har än så länge godkänt det. Jag har så svårt att sälja dem. (Att kasta de kvarvarande kommer inte i fråga. Det gjorde tillräckligt ont, när jag bar en meter skivor till soptippen. En anställd kom och frågade, om han fick titta på dem. Visst visst, sa jag så där lite lagom nonchalant, och från bilen såg jag, hur han plockade åt sig. Mm!) (Borde jag sålt dem! Hur mycket hade jag inte kunnat få för ”Tom Jones Live in Las Vegas”, min tredje LP. Jag vet jag vet, vi har alla våra skelett i garderoben, och jag var faktiskt 13, när jag köpte den.) Christopher stakar sig fint genom alla konstiga namn i ”Tre män och ett pussel”, med tanke på att han inte i det minsta delar mitt intresse för fotboll, och därmed inte känner igen namnen på världens genom tiderna bästaste bollsparkare. Pentti Salmenranta och jag gjorde en gång i världen barnprogram för SVT på finska (kolla Media Sv), och i en sketch pratade två kryssningsresenärer med varandra. Finnen sa bara ”hau” och ”svensken” bara ”vov”. Kul tyckte vi då. Arla snodde min idé och hade en inforuta på mjölkpaketet, om hur t.ex. kon i Sverige säger ”mu”, men i Finland säger den ”ammoo”. Fick jag några pengar från Arla? Nej, det var nån reklambyrå, som var ansvarig, informerades jag! Undrar om det är preskriberat nu, 20 år senare! Nu fick iaf jag användning för den idén, när Mange tar tempen på Ålands hav. Och Bonden Paavo minns du väl. ”Herren prövar blott, han ej förskjuter. Blanda du till dubbelt bark i brödet, jag vill gräva dubbelt större diken, men av Herren vill jag vänta växten.” (Kanhända hade unge diktaren herr Runeberg påverkats aningen av herr Jobs öde i Bibeln.) (Dikten är från 1800-talet, därmed hade man väl även kunnat skriva ”herren”. Hm!) Flugor, ja. Dessa fria varelser, som drar dit, doften lockar dem. Tänk så många gånger du har haft en fluga i bilen, när du åker hem från Ålsjön, och då du inte har lyckats att få den dumma surrande varelsen ut genom det öppna fönstret i farten, får du snällt stanna bilen i Igelfors, och glatt flyger flugan ut, fast hen aldrig har besökt Igelfors city. Orädd och nyfiken börjar den kolla läget i byn. Jag blir faktiskt lite avundsjuk. ”Hot hot hot” sedan, vilken låt och vilken idé Bruce Pointdexter-karaktären var, skapad av New York Dolls-sångaren David Johansen. Sätt på videon vid nästa party och sen är det bara att dansa, hot hot hot! Vill du dansa till mellanspelslåtssolot, ska du skriva in ”Det finns ingen anledning att åka till Finspång” (Blå Häst förstås) på Spotify! (Tack för den låten Johan, säger vi finspångare!) Johan är även ansvarig för avsnittets låt ”Klädköparrag”. Och jag ogillar starkt instruktionsböcker. Och jag måste byta en tanke med nån annan ibland. {[Oftast frun, och responsen är (tyvärr) ärlig och omedelbar, dock inte alltid just den jag hade önskat mig.] [Och det fick mig att tänka på att jag en gång sa till frun, att nu har du utbildat mig över 40 år (med goda råd), skulle det kunna finnas en möjlighet att ta examen snart, och hon svarade, att direkt när hon ser några såna tecken, meddelar hon mig.]} Bara för att få höra hur tanken låter. -Då först vet man, om tanken kan bära. (Fin tanke, undrar, vem jag lånade den ifrån!) "You’re trying to make sense now, and you know you once held the key, but that was the river, and this is the sea." Fred! j
Mer om Program nr 4: Förord 2,37 J & C: Artigheter 7,53 Hälsningar från skolans värld: Puss och kram 4,15 Dom håller på 8,40 Blå Häst: Hållare till toapappersrullen 2,30 På Bolaget: Leg 6,18 Efterord 1,43 Hela programmet (med The BBC pips och allt) 36,30 Tänk om Fucking Åmål hade hetat Fucking Finspång! (De funderade på det.) Wow! Alltså lilla Finspång hade diskuterats hit och dit på röda mattan år 2000, när de stora, vackra och rika hade vandrat in på Dolby Theatre i Hollywood för att betrakta Oscarsgalan. - What the fuck is this Finspång thing! - It´s Fucking Finspång! - What! - And what´s all the fuzz! - Two girls kissing. - Oh, really! Far-out! - What was the name of the movie again? Bloody wonderful hade det varit. Och nu (då) pratade de om Åmål. Orättvist. Och här på hemmaplan hade Finspångs politiker välkomnat reklamen [det var ju länge sedan herrarna Baron och Arvidsson fick hela Sverige att plocka fram kartan och kolla att ”var i f*n finns detta Finspång (1980)”]. Finspång hade garanterat inte betett sig som en viss politiker i Åmål: "Det är inte så att vi saknar humor. Men det är ett oskick att skapa "badwill" kring en kommun genom titeln på en film, som inte ens spelas in här (Trollhättan fick den äran). Vi har det motigt och kämpigt ändå." I Finspång citerar vi P. T. Barnum: all publicity is good publicity. Dock hade det inte fungerat lika bra i Tyskland, där filmen hade hetat Raus aus Finspång. (Dessa tyska puritaner förstod sig inte på stor filmkonst.) Jag har förresten glömt att googla, vem av herrarna Depp eller Ibrahimovic lanserade deras speciella mustasch-skägg-kombination. (Men om du hinner kolla datumen först, glöm inte att rapportera till Umeå!) (Kan förstås varit den gode Errol Flynn!) (Vad jag vet, var han den första, då man höll ett öga på honom, som kom på att man kunde spruta vodka i apelsiner, som han njutfult smaskade i sig under filminspelningen.) Och glöm inte plus-knappen! [Och speciellt på hemmaplan, om du råkar drömma om en superbonus-kväll, mitt i veckan(!).] ”Puss och kram” är så sant, som jag minns det (för att citera herr Persbrandts bok) (som var hur jobbig som helst att läsa, liksom att ska han falla nu igen, jo, det gör han visst, och vad, nej, men nu ska det bli riktigt eländigt, och hur blir det då, men jag läste boken, vilket tog två månader) (och vilken jädrans power lady har är gift med). Benny kör ju jämt med ”puss och kram”, vilket är ju fint, på sitt sätt. Fast ibland… Några år efter att vi hade köpt vårt hus, upptäckte vi efter ett ordentligt regn, att det rann vatten in i garaget, genom väggen (!). Inte bra. Så vi grävde runt. En dag kröp jag på baksidan av huset och la dräneringsrör längst ner i nivå på bottenplattan, och då hörde jag en röst tre meter ovan mig. ”Går det bra”, undrade rösten. Jo, där stod en herre, 70+, och tittade ner på mig. ”Det går fint”, svarade jag och förklarade, vad jag gjorde. ”Bra bra”, tyckte han och gick. Och vem var han då? En granne tre hus bort från oss. Men är man nyfiken, så är man nyfiken, man kan nästan säga att han var nyfiken på att vara nyfiken, och då kan man göra saker, som man kanske annars inte riktigt gör, som att klättra på taket och spionera på grannarna. Även ”På Bolaget: Leg” har inträffat. Jag höll på att smälla av. Och sonen var 32 eller 33. Och beröm fick jäkeln, som tvingade oss att åka till ett annat Bolag fem minuter bort. Jobbigt! Blå Häst spelar ”Hållare till toapappersrullen”. Glöm inte njuta av Penttis underbara rimmande! Så här gör en mästare: Han sa ni ena stollar e Som inte ens en hållare Jag har aldrig frågat Pentti, om idén till låten kom från en verklig händelse. (Skulle inte förvåna mig.) Verkligheten kan ibland överträffa det påhittade. Så "Keep your eyes on the road and your hands upon the wheel!" Fred! j
Mer om Program nr 5: Förord 2,20 J & C: Betoning på - del 1 3,30 Granen 4,35 Yrkesvittne 1 6,00 Blå Häst: Får jag vara med? 3,40 Olavis Sauna: Mancave 5,40 Skolans värld: Trappan 4,50 J & C: Betoning på – del 2 1,15 Efterord 2,30 Alltogether 39,13 Glöm inte plusknappen! Tänk om man (jag alltså) skulle behöva, varje gång man (jag) önskar, fråga sin fru (min) om man (jag) får hålla hen (henne) i handen. Nu vill visserligen hon (min alltså) inte att jag håller henne i handen (i alla fall på en s.k. allmän plats). ”Vad håller du på med, folk tittar”, kan hon säga. – Men i princip tycker jag frågan är intressant av olika skäl, som jag inte tänker gå in på. För att inte tala om andra saker jag skulle kunna fråga min fru (inga exempel). (Jag håller henne i handen på natten, när hon sover.) Det tog så många år innan jag vågade leka med ord. Jag hade saknat det från min tid i hemlandet. Då man kunde ändra lite i ordet, och få till lite osäkerhet, lite nåt nytt, lite skojs (Tack Hasseåtage!). (Nåt exempel? Nej!) Yrkesvittne, ja. Jag är så stolt över idén, då ingen jäkel kan komma och säga att det där har du snott från xxx. Garanterat inte. Vilket inte betyder att det inte skulle kunna finnas även några andra idéer som helt och hållet är mina. Såna kan det mycket väl finnas. (Inga exempel.) – Fast tänk själv, ett livslevande yrkesvittne! Det skulle rinna honung ur öronen (!) på medlemmarna i rätten, när vårt vittne visar sig: - ”Hej på dig Kiif, är du här igen, vad trevligt!” - ”Tjena Kiiffan, vad bra att du kom, nu blir det skoj(s)!” - ”Men herr Vååg, underbart att se dig igen, fortfarande singel, eh!” För så är det med oss människor, att de som kommer från andra sidan (byn, sjön, staden, skogen, landet, havet) är lite märkliga, och vad ska de här och göra och vad… vad… vad… Men känner man nån, då blir det nåt helt annat, för de som man känner, kan man bara vänta trevligheter av. - Så är sjökortet. Blå Häst spelar Johans fina ”Får jag va med?” Vad ska man säga om Olavi! Så lite som möjligt troligtvis, annars blir han ännu kaxigare (och kräver ännu mer sändningstid). – Och hur i hela världen lärde han sig att använda min inspelnings apparatur. – Det finns en del märkliga saker och ting ”Här under Polstjärnan” (läs Väinö Linnas underbara bok) (han borde fått Nobel för den), och Olavi är en av dem. (Inga fler exempel.) (Okej då, ett exempel:) Hur kan det vara så, att man bygger en fin stadig trappa till skolans tak, men personalen får inte använda den, om de (Roger) ska hämta ner saker, som eleverna har sparkat eller kastat med avsikt eller icke-avsikt dit. Personalen är ansvarig för en himla massa saker (ett exempel: 190 barn), men de (Roger) kan inte ta ansvar för en värdefull Vallonbygden-nyckel. “There is a crack in everything – that's how the light gets in”, sjöng Leonard Cohen. Undrar om det stämmer på Vallonbygden. (Jag undrar även om herr Hellström visste, när han lånade den raden till en av sina sånger, att Mr. Cohen hade lånat den från hinduernas heliga bok ”Bhagavadgita”. – Då hade HH sluppit ha dåligt samvete.) En till från Bhagavadgita (den har en annan farbror, Mr. JP Peterson, flitigt använt): “You’ll never untangle the circumstances that brought you to this moment, so rise up now, embrace your destiny, your fate, and stand up and do your duty.” De som kan, de kan. Fred! j
Mer om Program nr 6: Förord 1,50 J & C: Ömsom vatten, ömsom öl del 1 7,20 Hetero 1 6,36 Eläkeläiset: Pyjamahumppa 2,34 Hetero 2 8,35 Blå Häst: Åsikt 0,30 J & C: Ömsom vatten, ömsom öl del 2 8,00 Efterord 2,00 Blev så mycket som 39,20 Det här med att spara vin, fick mig att tänka på svärfar, som bodde två månader hos oss efter att svärmor hade gått bort. [Om jag rekommenderar det, hm. Inte bara att han var ledsen, vilket var förståeligt, under dessa två månader glömde han vissa saker, som att hur man lagar mat, hur man tvättar, hur man dammsuger och ett par saker till. Vilket ledde till att hans tre döttrar gjorde allt detta åt honom de följande fem åren. – Så länge hans fru levde, fick han order om det ena och det andra (hennes allmänhälsa var dålig, men tungan fungerade fint), och han klagade, att han inte se all viktig sport på tv. När han dock satt ensam i sin fåtölj och hoppade hit och dit på kanalerna, (tills han glömde hur fjärrkontrollen fungerade,) hade han svårt att hitta nåt annat än IFK (Peking förstås) – matcherna, som var av intresse.] (Så kan det gå, när man badar med kläderna på, för att citera en Mamma Mu-sång.) Att spara vin ja. (Det gör Christopher.) Svärfar tyckte om öl (och whisky, fast nu handlar det inte om det, och rödvin med tyckte han om) (Vilket fick mig att tänka på min egen pappa, som ville ha en t-shirt, där det stod följande: Goda människor älskar socker - och alkohol – och kvinnor. Jag ska trycka en åt mig själv.) men drack inte alltid upp hela burken (av nån anledning). Kanske för att han var sparsam (hans ord.) (”Jag har aldrig lånat pengar, för att köpa nåt”, påminde han oss lite då och då.), hände följande. Svärfar hade somnat, och innan jag skulle följa hans exempel, gick jag till kylskåpet, för att göra en fullkornsmacka. (Det gör jag varje kväll kl tio.) Jag öppnar kylskåpet, och pang, klirr och klang, nånting faller på golvet och får min fru att konstatera, ”vad i he***te håller du på med? Du väcker pappa.” – Inte alls, jag är vaken”, svarar svärfar, ”i alla fall nu”. – Så vad hände? Jo, svärfar hade ställt den halvtomma (eller halvfulla, hur man nu ser på den saken) halvlitersburken (7,2%) (”Annars smakar det inget.”) på hyllan i dörren med ett upp och ner vänt glas på den (”för att vara rädd om kolsyran”). Och när jag öppnar dörren far både glaset och burken på golvet. Glaset går i 25 bitar och ölet far över halva golvet. – ”Hur kan du var så klumpig, och nu väckte du pappa också”, konstaterade min vackrare halva. – ”Du kan vara lite försiktig nästa gång du öppnar dörren”, poängterade svärfar. Jag städade (och svor) (tyst, för på 40 år har man lärt sig saker). Så vad lär vi oss av detta. Jo, vi skulle ha gett ölet till sniglarna, då de verkar gilla det (förutom kanske franska sniglar, typ escargot) (men jag kan inte så mycket om vin som Christopher, då jag inte är en nån vinpimplare) (jag gillar öl) (dock skulle jag aldrig späda ut 2,8 %-öl med vatten, alltså på riktigt, möjligtvis i nåt radioprogram, och då på låtsas). Om Hetero: Vad säga om det! – Att jag är mycket stolt över den. Eläkeläiset visar sitt kunnande i att förvandla herr Gessles ”Sleeping in my car” till nåt – finskt. – Good job! Blå Häst briljerar med ”Åsikt”. I ”Ömsom vatten…” snurrar Christopher sig på siffror (han gillar sånt). Och jag förundras fortfarande över att i Finland säljer man starköl (och 7 he***tes många märken kommer från små bryggerier och är t.o.m. IPA) i mataffärer. (Good job!) (Ska du köpa öl i Finland, gå till en lite större mataffär, men svimma inte, av olika skäl). (Glass- och godishyllorna är också nåt utöver det svenska) (kan jag varna dig.) ”Out of nine lives, I spent seven, now, how in the world do you get to Heaven, oh, you don't know the shape I'm in.” (Sa en öl-älskande snigel) (Missade du ”Sniglarna”, som gillar 5% öl, kolla program nr fem.) Fred! j
Mer om Program nr 7 Förord 1,15 J & C: Män och kvinnors intelligens del 1 7,10 Hälsosamtal: Fett 8,10 Blå Häst: Blå Häst är bäst 4,00 Ta tempen på: Grytgöl 6,20 J & C: Män och kvinnors intelligens del 2 7,00 Efterord 2,00 Med lite annat blir så mycket som 37,30 På en After work råkade jag en gång säga till en kollega, att kvinnor, enligt statistiken, brukar gifta sig med något intelligentare män. ”Icke”, fastslog kollegan. ”Titta bara på universiteten, där finns fler kvinnor än män”, informerade hon mig. Fast detta visste jag redan, sånt är svårt att missa, när man har tillbringat sitt liv innanför skolans väggar – men det var inte det jag pratade om. Jag pratade om att kvinnor söker trygghet (i brist på bättre ord) hos en man (att han har ett arbete, som han helst kan behålla, och gärna ett arbete där han får hyggligt betalt, eller ännu gärnare lite mer än hyggligt betalt). Intelligens, enligt statistiken kan vara en tilldragande egenskap, om allt det andra (tänk själv) stämmer. Min kollega hänvisade till G Schuman och hennes kunnande om det ena och det andra, men framför allt om karlar, och när det inte hjälpte, blev hon lite sur, och när inte heller det hjälpte, (sånt hjälper bara på hemmaplan, och nu var vi inte där, och framför allt var hon inte min fru), satte hon sig vid ett annat bord. Vad ska jag göra! Statistik är statistik. Dock är intelligenskurvorna för både kvinnor och män vackra – och mycket kvinnliga (från rätt vinkel, alltså kvinnligt rätt vinkel) (nu är visserligen alla kvinnliga vinklar rätt, men just här krävs en speciell ”rätt” vinkel). Och har man avvikande åsikt(er), inte bara skall, man bör, rapportera till Umeå. Jag kommer också ihåg, när kollegorna hade var sitt hälsosamtal (jag avstod). De (alla var kvinnor, då jag, nästan bara har haft kvinnor som kollegor) (och nej, Bebbe, Roger och Benny, jag har inte glömt er, men ni är i en hiskligt liten minoritet) var inte glada, när de kom tillbaka och rapporterade (som kvinnor gör, karlarna håller ju tyst, om de nu råkar hamna på ett sånt samtal), att damen/tanten/kärringen (blev lite olika där) (gällande hälsopersonen alltså) påstod, att hon (kollegan i fråga) hade lite för rak midja, eller att midjan till och med böjde sig lite åt fel håll. Jag tror att kollegorna avstod från nya hälsosamtal, då jag inte hörde dylikt konverserande senare. Åh detta Blå Häst! Varje gång (mången gång) jag såg dem uppträda, gick jag därifrån och var glad. Bara en sån sak, att göra någon glad. Och så svårt det är! Jag lyssnade en finsk professors (Esa Saarinen) föreläsningar (ett par finns även på engelska och rekommenderas starkt), och han tyckte, att vi män borde oftare (iaf en gång i månaden) (utan nån speciell orsak och utan några speciella förhoppningar) köpa vackra rosor åt frun. Så ett par månader gjorde jag det, tills frun sa att ”vad kostar de här” (blommorna). ”300 typ”, sa jag. ”Det kan vi göra nåt bättre med”, svarade hon. (Sen köper hon tulpaner varje vecka, men det är en annan sak.) Blå Häst gör mig glad och här spelar de en ungdomlig evergreen ”Blå Häst är bäst” (i all sin ödmjukhet). Mange besöker Grytgöl. Underbar plats. Mina somriga cykelturer brukar passera Grytgöl, och lite innan man kommer till byn/lämnar byn finns det ett par härliga nordiska åkrar, och jag tror inte, att jag har cyklat där utan att han sett rådjur eller/och hjortar på åkrarna. Det är så mäktigt när en hjortfamilj stegar över vägen några tiotals meter framför dig (mig). De vänder huvudet lite mot dig (mig), är inte rädda för den konstiga varelsen och fortsätter lugnt och fint över vägen (detta alltså lite mer österut från Grytgöl, där det är riktigt skogigt, och vägen är fin att trampa, då den går upp och ner och vänster och höger). Till sist kan jag bara konstatera att det är synd att folk har glömt vem Roger Daltrey är. En av rockvärldens häftigaste röster. Vem, säger du. Jo, han som sjunger i början av varje CSI-avsnitt, (”We don’t get fooled again”, ”Who are you” osv) för varenda en av dem börjar med en The Who-låt, och den gode Roger är (fortfarande) deras (ja, egentligen är det ju bara han och Pete Townshend kvar, vilket inte är så konstigt) sångare (sen 1962, tror jag). Och som han kan (kunde iaf) svinga mikrofonen upp i luften. (Lättare med sladd, tror jag.) “Life is sad, life is a bust, all ya can do is do what you must, you do what you must do and ya do it well, I’ll do it for you, honey baby, can’t you tell.” Fred! j
Mer om # 8 Förord 1,15 J & C: Mycket är bra del 1 7,15 Blå Häst: Livet blir inte alltid som man tänkt sig 0,09 I djurens värld: Björnar del 1 7,07 Blå Häst: Min moppe är bättre än din moppe 3,18 I djurens värld: Björnar del 2 11,04 J & C: Mycket är bra del 2 8,05 Efterord 2,10 Med en del annat 41,20 Ibland undrar jag (egentligen ganska ofta), varför det är så svårt att se, hur bra vi har det här högst uppe i det kalla hörnet av den så kallade västvärlden. [Nån skulle kunna räkna in USA i västvärlden, men det gör inte jag (och i detta fall beror det inte på deras nuvarande president, även Guldtupé kallad), däremot får Kanada vara med, då det är kallt där med, sen vet jag inte så mycket mer om dem. Eller, Leonard Cohen, Joni Mitchell och Neil Young kommer därifrån, så de (Kanada) har i alla fall bidragit med nåt.] Jo, här hemma finns det mat i affären och vägarna är underbara (testa gärna att köra i Finland, och då märker du en skillnad, inte kanske att det är guppigare, som t.ex. i Italien, men vägarna är smalare. Bara en sån sak, breda vägar.) [Dessutom rekommenderar jag i allmänhet att besöka Finland, och i synnerhet menar jag inte då en tur till kajen i Åbo eller Helsingfors (med ett kort besök på det lokala, ack så exotiska, ”salutorget”), utom Finland, liksom lite uppåt landet, det som helsingforsborna kallar ”landet” (eller till och med ibland Finland) (tänk på Stockholmsborna och vad de kallar ”landet”, då förstår du). Varfördådå, jo för att upptäcka, att det nästan är likasamma som här. Och det är ju kul, för man känner sig liksom hemma. Det ser likadant ut i mataffärerna (kolla korv-, glass- och ölhyllorna!), och vissa affärer har t.o.m. något bekanta namn som HM, Vero Moda och KappAhl. Logiskt är även att den viktigaste affären heter Alko(hol). De pratar förstås på ett lite annat sätt, men engelska brukar fungera fint – eller sen pekar man.] World Values Survey ska jag, när jag bara har tid, bekanta mig med lite mer ordentligt än hittills (noll besök på deras hemsida hittills). Deras ordförande är svensk och jag hörde hennes Söndagsintervju, mycket intressant. Men vad hon heter, googla! Läs (eller titta iaf på statistiken i) Hans Roslings bok Factfulness. Men om du väljer att läsa, hittar du sånahära (som man nuförtiden säger) guldkorn: ”USA spenderar mer pengar per capita på vård än något annat land i världen, men 39 länder har längre medellivslängd.” (s. 236) Dedu! Eller att när familjen tjänar mer än två (2!?!) dollar per dag, tycks de nöja sig med två (2) barn. Sen kan man räkna och tänka, vad det innebär. (S. 112 med bild t.o.m.) (Lättläst alltså.) Ramones tyckte en gång i världen att låtar över två (2) min var symfonier (alldeles för långa alltså). Vad skulle de ha sagt om Blå Hästs: ”Livet blir inte alltid som man tänkt sig”. 0,09 min. Där fick Pentti in allt det väsentliga i en människas liv. Good job, som man säger i Finland. Man har inte skrivit så mycket om den finska björnen och ännu mindre om den svenska. Dock år(hundrade) efter år(hundrade) är den ryska björnen på tapeten (på finnars tapet iaf). Någonting borde göras. Den finska björnen Anna-Lena lär den svenska björnen Max användbara ord: ”hunaja, mansikka och aurinko”. Mycket användbara när du bilar i Finland. Med ”pieni olut, kiitos” (en liten öl, tack) klarar du dig fint. “The night they drove old Dixie down, and the bells were ringing, the night they drove old Dixie down, and all the people were singing, they went, ‘Na, na, la, na, na, la’.” Fred! j